Kärlek på vita duken skiljer sig från verkligheten... tror jag!
På vita duken förekommer kärlek väldigt ofta.
Ja egentligen så är det väl nästan som så att det ALLTID förekommer även om det är monster som sliter ut inre organ eller filmer om ulliga barnvänliga mamuttar som skaffar kärleksbarn (att papputten hade stampat ihjäl den förbannat irriterande sengångaren på tre röda sekunder är det så klart ingen som vill berätta för de små godtrogna barnen).
Nää... kärlek på film är inte som den man hittar i verkligheten.
Här är det puss-puss även om fluxkondensatorn precis har exploderat eller kompisen precis förvandlats till en zombie. Att man i verkligheten tappar fokus från kärlek redan när man inser att man troligen glömt sitt betalkort i baren på krogen man besökte igår är inget som många filmer tar upp.
Visst så finns kärleken där hela tiden men den lyckas inte få så står plats tyvärr.
Det är lite som att alla kvinnor vaknar upp färdigsminkade och med perfekt hår - ja det gäller väl männen med i de flesta filmer om de inte precis varit i nått action för då blör de en 7-8 liter i minuten och fixar det genom att linda en trasig T-shirt kring skadan.
Allt detta tänker jag på när jag precis skurit mig på potatisskalaren och konstaterar att trots bara två små bloddroppar så känns det som armen trillar av och hela världen snurrar kring mitt huvud.
Samtidigt skriker flickvännen argt på mig varför jag har gömt soporna i städskåpet istället för att ta ut dem.
I samma ögonblick som jag faller känner jag hur medvetandet glider bort och plötsligt dyker en arg mammut upp ur grottan som plötsligt uppenbarat sig mellan diskmaskinen och frysen.
Trot det är en hona och hon tittar djupt in i mina ögon och suckar djupt och sorgset.
"Att ni killar aldrig gör något rätt" säger hon innan kastar iväg mig högt upp i luften.
Och har jag inte trillat ned ännu så svävar jag fortfarande omkring där högt uppe i kökets högsta atmosfär.
Ja egentligen så är det väl nästan som så att det ALLTID förekommer även om det är monster som sliter ut inre organ eller filmer om ulliga barnvänliga mamuttar som skaffar kärleksbarn (att papputten hade stampat ihjäl den förbannat irriterande sengångaren på tre röda sekunder är det så klart ingen som vill berätta för de små godtrogna barnen).
Nää... kärlek på film är inte som den man hittar i verkligheten.
Här är det puss-puss även om fluxkondensatorn precis har exploderat eller kompisen precis förvandlats till en zombie. Att man i verkligheten tappar fokus från kärlek redan när man inser att man troligen glömt sitt betalkort i baren på krogen man besökte igår är inget som många filmer tar upp.
Visst så finns kärleken där hela tiden men den lyckas inte få så står plats tyvärr.
Det är lite som att alla kvinnor vaknar upp färdigsminkade och med perfekt hår - ja det gäller väl männen med i de flesta filmer om de inte precis varit i nått action för då blör de en 7-8 liter i minuten och fixar det genom att linda en trasig T-shirt kring skadan.
Allt detta tänker jag på när jag precis skurit mig på potatisskalaren och konstaterar att trots bara två små bloddroppar så känns det som armen trillar av och hela världen snurrar kring mitt huvud.
Samtidigt skriker flickvännen argt på mig varför jag har gömt soporna i städskåpet istället för att ta ut dem.
I samma ögonblick som jag faller känner jag hur medvetandet glider bort och plötsligt dyker en arg mammut upp ur grottan som plötsligt uppenbarat sig mellan diskmaskinen och frysen.
Trot det är en hona och hon tittar djupt in i mina ögon och suckar djupt och sorgset.
"Att ni killar aldrig gör något rätt" säger hon innan kastar iväg mig högt upp i luften.
Och har jag inte trillat ned ännu så svävar jag fortfarande omkring där högt uppe i kökets högsta atmosfär.
