Otroligt mycket att blogga om...!
Måste erkänna att jag har otroligt mycket att blogga om just nu.
Kanske lite för mycket för jag vet inte riktigt var jag ska börja...
Just nu dyker mitt jobb upp i huvudet.
Inte det jag gör eller inte gör utan de människor som jag arbetar med.
Bland annat att jag inte blir riktigt klok på en av mina närmaste kollegor.
Han är kring 40 och har alltid varit singel.
Han och den andra singeln i gruppen fungerar lika konstigt båda två faktiskt.
Medan vi andra med hus, barn och respektive vill vara ute sent och roa oss så vill de hem snabbt.
Och när de får erbjudande om att resa i tjänsten med högre betalt och allt betalt säger de nej!
Trots att de båda gnäller om dålig lön...
Singel-killen agerar också som ett samvete åt alla andra vad de ska göra och inte göra på det moraliska planet.
Han vakar, med varierande framgång, över oss med förhållanden så vi inte begår några felsteg på firmafester och liknande.
När han misslyckas blir han sur och upprörd.
Faktum är att han är ett sånt mysterium att man börjar funder och fantisera.
Är han gay, pedofil, nekrofil eller bara en psykopatisk mördare?
Jag har testat försöka få honom att träffa min (påhittade) homosexuella kompis.
Men det ville han inte (= inte gay eller blyg).
Och mina historier från min ambulanspraktik om döda kvinnor fick honom inte på humör (=inte nekrofil).
Men när en av tjejerna på jobbet klädde sig i skolflicksuniform så lyste hans ögon vansinnigt (=pedofil).
Fast senare så när vi snackade om preventinmedel så började han plötsligt efter lång tystnad prata om "att sprätta upp någon" (=psykopatiskt mördare).
Kanske lite för mycket för jag vet inte riktigt var jag ska börja...
Just nu dyker mitt jobb upp i huvudet.
Inte det jag gör eller inte gör utan de människor som jag arbetar med.
Bland annat att jag inte blir riktigt klok på en av mina närmaste kollegor.
Han är kring 40 och har alltid varit singel.
Han och den andra singeln i gruppen fungerar lika konstigt båda två faktiskt.
Medan vi andra med hus, barn och respektive vill vara ute sent och roa oss så vill de hem snabbt.
Och när de får erbjudande om att resa i tjänsten med högre betalt och allt betalt säger de nej!
Trots att de båda gnäller om dålig lön...
Singel-killen agerar också som ett samvete åt alla andra vad de ska göra och inte göra på det moraliska planet.
Han vakar, med varierande framgång, över oss med förhållanden så vi inte begår några felsteg på firmafester och liknande.
När han misslyckas blir han sur och upprörd.
Faktum är att han är ett sånt mysterium att man börjar funder och fantisera.
Är han gay, pedofil, nekrofil eller bara en psykopatisk mördare?
Jag har testat försöka få honom att träffa min (påhittade) homosexuella kompis.
Men det ville han inte (= inte gay eller blyg).
Och mina historier från min ambulanspraktik om döda kvinnor fick honom inte på humör (=inte nekrofil).
Men när en av tjejerna på jobbet klädde sig i skolflicksuniform så lyste hans ögon vansinnigt (=pedofil).
Fast senare så när vi snackade om preventinmedel så började han plötsligt efter lång tystnad prata om "att sprätta upp någon" (=psykopatiskt mördare).
