Förvirrad igen...!
Ibland så tror man att lite drygt 40 års liverfarenhet borde räcka för att lindra förvirringen över livet ibland. Jag menar för inte allt för så många tusen år sedan hade man ju varit definitivt död vid 35-årsstrecket.
Men världen ÄR annorlunda nu!
Jag har gett upp hoppet lite nu och inser att livet inte är till för att förstå utan för att upplevas och upptäckas.
Jag förstår ju knappt mig själv ibland så hur ska jag då kunna förstå alla andra?
Det är kanske bäst att erkänna direkt att den senaste tiden så har det känts som om jag inte alls levt upp till andras förväntningar.
De flesta i min omgivning har verkar nedstämda och direkt ledsna och jag tror många gånger det är mitt fel.
Och det är synd eftersom jag faktiskt vill precis tvärt om.
Att alla ska vara lyckliga och trivas med sina liv.
Ja, ja det är kanske bara jag som tänker för mycket.
Jag snackade lite med mina kompisar vägarbetaren och Leia om detta här om dagen och de kom fram till att jag nog egentligen var galen och borde läggas in.
Troligen tänkte de då på i en jättestor glasburk fylld med ättika!!!
Faktum är att jag nog kan leva med den tanken men då vill jag definitivt byta ut ättikan mot ren sprit...
