That is no moon...
Idag känner jag mig riktigt, riktigt risig.
Med lite tur är det säkert något zombievirus som kommer förvandla mig till en mer intressant personlighet än vad jag har varit den senaste tiden.
Jag mår illa och det beror inte på att jag precis läst 50 nyanser av grått utan att livet tidvis känns som 53 nyanser av mördande dödssvart. Hade jag orkat släpa men lekamen till spåret bara 500 meter bort och litat på SJ:s tågtidtabell så hade jag nog gjort något konstruktivt åt den här misären.
Med lite tur är det säkert något zombievirus som kommer förvandla mig till en mer intressant personlighet än vad jag har varit den senaste tiden.
Jag mår illa och det beror inte på att jag precis läst 50 nyanser av grått utan att livet tidvis känns som 53 nyanser av mördande dödssvart. Hade jag orkat släpa men lekamen till spåret bara 500 meter bort och litat på SJ:s tågtidtabell så hade jag nog gjort något konstruktivt åt den här misären.
Nä skämt-o-sido så lär min personlighet få stanna kvar på den här nivån ett tag till.
Jag är inne på mitt andra liv enligt Konfucius och det tänker jag leva vidare så länge som jag kan.
Och ni som känner mig vet att jag anser att lite gott vin eller öl, humor och kvinnor förlänger livet tills de plötsligt tar livet av en.
Jag är inne på mitt andra liv enligt Konfucius och det tänker jag leva vidare så länge som jag kan.
Och ni som känner mig vet att jag anser att lite gott vin eller öl, humor och kvinnor förlänger livet tills de plötsligt tar livet av en.
Bilden ovan var det enda jag hittade med ett passande påsktema...
